Hur förvaltar man en dröm?

Jag funderade på en grej häromdagen. Det här med resan till Chicago. Jag har vetat sedan i augusti att jag ska åka och jag har haft en nedräkningsapp på min mobil som räknar ner till dagen då vi åker. När jag började var det 225 dagar tror jag. Idag står den på 2.

Det känns helt overkligt att vi åker om två dagar. Det har hela tiden legat så långt fram och det är låååångt kvar tills vi åker har jag kunnat säga under så lång tid. Nu kan jag inte säga det längre. Man brukar ju säga att ”tiden går fort när man har roligt”. I så fall har jag haft det väldigt roligt det senaste halvåret. Samtidigt som det har gått så oerhört sakta.

Och när jag tittar mig runt om på människor som lever runt mig – så pågår deras liv som om ingenting har hänt. För mig är det en stor sak och det är som att man vill att hela världen ska stanna upp och förundras över det faktum att jag snart är i Chicago. Men det gör den ju inte. Livet fortsätter ju precis som vanligt. På ett sätt även för mig.

Solen fortsätter att skina. Bilarna fortsätter att åka. Man jobbar på precis som vanligt. Enda skillnaden är att jag inte är i Sverige.

Jag har sett fram emot den här resan under så lång tid. Jag har drömt om det här under så många år. Jag ser fram emot det oerhört! Samtidigt finns det en rädsla. Att det inte ska vara allt det som jag har drömt om. Att jag ska bli besviken över att det inte är allt det som jag har skapat i drömmen.

Och vad gör jag om det är precis allt det jag har drömt om? Vad gör jag då? Hur förvaltar jag att drömmen blev precis så som jag hoppades?

Jag vet inte, men det kanske är så enkelt som att jag då får hitta en ny dröm. Kanske har jag redan hittat den – jag vet bara inte om den…