På tal om perspektiv

Jag vet att jag vid ett par tillfällen har skrivit här på bloggen om perspektiv. Att det är så lätt att ta saker och ting för givet och tycka att ”bara jag får det där ordnat så blir allt bra”. Jag har skrivit att vi klagar över fel kakel i köket, medan i USA så bor de i förfallna hus i områden där man knappt vågar sig ut ur bilen.

Perspektiv…

Jag tror att det är det som har berört mig allra mest på den här resan. Hur människorna – trots misären och kriminalitet, lever upp när de kommer till kyrkan och fokuserar så totalt på hoppet i Gud. De vet varifrån de kommer – slaveri och förtryck, var de är idag, men framförallt vart de är på väg.

Det fascinerade mig och det är det som har tagit tag i mig.

När vi sjöng i Salem Baptist Church så sjöng vi en sång som heter God restores. En helt fantastiskt sång som bara växer för varje gång man sjunger den. I kväll när vi hade övning med Elim gospel så övade vi den och jag blev så berörd. Så tagen över det som den handlar om.

Och jag kom att tänka på min fina vän Linda som i slutet av förra veckan fick beskedet att hon fått en elakartad tumör. Nybliven tvåbarnsmamma. Det var inte så här hon hade tänkt det.

Själv klagar jag på att jag fortfarande har svårt att sova sedan jag kom hem.

På tal om perspektiv…