Tusen tankar och ungefär en miljard intryck

Så kom då dagen då vi äntligen skulle ta oss till bönan och få lite sightseeing samtidigt av Charlotte. Det började väl inte helt lovande dock. När vi kom ner till frukost så snöade det! Hur stor var den sannolikheten?! Men det höll upp när vi väl kom ut och tänk – solen tittade till och med fram 🙂

Ni underbara Tibrobor – var stolta! Vi har ju prototypen av bönan hemma i Tibro 🙂 Det var otroligt häftigt att komma dit och se den även om den var mindre än vad jag trodde. På alla bilder man har sett så ser den enorm ut – och ja, den är stor, men inte så stor som jag trodde. Om man går in under så är det så himla häftigt! Formen gör att det blir som om man tittar i ett sådant där kalejdoskop eller vad det heter.

Det var i alla fall en upplevelse att ha varit där och fotonörden i mig kom fram 🙂 Tog flest bilder med min vanliga kamera så de bilderna får ni vänta på tills jag är hemma i gamla Sverige igen.

När vi kom tillbaka till hotellet skulle vi ned i bastun igen för att träffa ett par tjejer från Light of Love. De lärde oss ett par låtar och det var en liten utmaning faktiskt att lära sig dem utan piano. Det lite roliga var att hon sjöng stämman för oss sopraner en gång och sedan skulle vi sjunga. Vi var väl lite trevande till en början då man inte var helt säker på hur den gick så jag vet inte hur många gånger hon sa att vi skulle ha attityd 🙂

Men hon var härlig!

Efter detta så skulle vi in i bussen igen men för första gången för den här dagen. Vi skulle nämligen till old country buffet och äta mat. Och milde vad mycket mat det fanns! Det kändes som att det var väldigt mycket traditionell amerikansk mat och kanske framförallt afroamerikansk mat.

Väldigt väldigt gott och det kändes efteråt som att jag inte skulle bli hungrig igen på flera dagar. Det hände en otroligt häftig grej där som jag bara måste skriva om. Det var Henrik som kom tillbaka till bordet och berättade att ett stort gäng afroamerikaner stod upp runt bordet och bad. Och det var verkligen inte någon tvekan om att det var det som de gjorde och alla runtomkring åt vidare som om inget särskilt hände. En sådan grej skulle aldrig kunna ske obemärkt hemma i Sverige…

Som kontrast till den outlet som vi besökte igår med väldigt fina butiker så åkte vi idag till Walmart. Walmart är verkligen en udda butik. Där finns allt du kan tänka dig och lite till. I en av de första gångarna som vi gick in i hittade vi det här…

Ser du vad det är? Inte? Då kan jag berätta det för dig. Det är alltså en slöja och tiaror man kan köpa till sitt bröllop. Som hittat! På tal om hittat – den här bara dök upp på en galge.

Känns väl som en fin och diskret baddräkt… Och längtar man till jul kan man alltid köpa den här skivan 🙂

Hahahahahaha! Det finns så mycket roligt att skriva om den skivan så jag börjar inte ens 😀 Köpte jag själv nåt då? Jo, men faktiskt. En väska, två skivor och en dvd och så lite örhängen.

Efter en intensiv timme i butiken så var det dags för dagens första och sista kyrkbesök. Vi var till New Faith Baptist Church. Vi skulle inte medverka på något vis utan vi skulle bara vara med på en gudstjänst och det var ingen gospelkör som medverkade utan det var ett lovsångsteam, men det var inte desto mindre bra för det.

Jag blev otroligt tagen av gudstjänsten och hur otroligt mycket stöd, uppbackning och support som de olika pastorerna gav varandra. Jag tror att det var 6 stycken på estraden och när den ena predikade så var det hela tiden fullt fokus och support. Och vilken predikan! Två grejer han sa var jag bara tvungen att skriva upp.

What you go through – you will grow through.

Sometimes God calms the storm and sometimes He calms His child.

Det här hur väl emottagna vi blir överallt – det låter kanske klyschigt, men det är helt otroligt. Den vänlighet och gästfrihet som de visar har jag inte mött på något annat ställe tidigare. Efter gudstjänsterna eller övningarna som vi har varit på så kommer de fram, kramar om oss och säger till oss att vi ska komma tillbaka. Att de blivit så välsignade av att vi är där. Det är något som jag på något vis vill ta med mig hem. Det här att se människor och bekräfta dem. Det är så otroligt viktigt!

Nu i kväll så skulle vi iväg till en bluesklubb som ligger runt hörnet om hotellet, men jag var så otroligt trött och mätt på intryck så jag stannade faktiskt kvar på hotellet. Lena gjorde likadant så vi traskade över vägen till Subway och köpte oss varsin smörgås och gick tillbaka till hotellet.

Dessutom tror jag att morgondagen – alltså söndag, kommer att bli intensiv och fylld av både känslor och intryck, så att ta en lite lugnare kväll kändes rätt skönt. I morgon blir det först medverkan på gudstjänst i Salem Baptist Church och på kvällen blir det konsert med Cynthia Nunn i någon kyrka jag just nu glömt namnet på. Lovar skriva om detta i morgon 🙂

Sov gott! Eller jag kanske snarare ska skriva – god morgon 🙂