Så kom den då – den sista dagen del 2

Då ska vi se vart jag slutade i förra inlägget… Jo, i River Oaks.

Nästa stopp efter det var The Dayspring Ministries där Marvin O. Nunn är pastor tillsammans med sin fru Cynthia Nunn.

Vi hade blivit lovade lite mat när vi kom dit så vi insåg att vi inte skulle komma dit mätta och tur var väl det! Direkt när vi kom innanför dörren så luktade det så fantastiskt gott! En trappa ner möts vi av det här.

Ja, men ni ser ju själva så mycket mat! Och det var gott. Mycket, mycket gott. Vi tänkte att vi skulle sjunga för maten så då sjöng vi glädjens herre för några förvånade amerikaner 🙂 Till dessert så hade de gjort banan pudding – den tog dock slut så jag hann inte ta någon bit, men jag fick smaka på Lenas och den var gooooooood! Själv fick jag en bit tårta. Som ni ser på bilden nedan så är en del bitar lite större än andra. Jag hade spanat in en liten bit då jag redan var mätt men kände att jag ändå ville smaka. När hon som lade upp kakan ser att jag är en gäst hivar hon tag i den största biten…

Det vita du ser är inte grädde – det är nästan som en smör/vaniljkräm på något vis. Nästan som den vi har i drömtårta. Lite sådant är gott – för mycket sådant är… för mycket. Ni ser hörnbiten närmast? Det var den jag fick.

I den här kyrkan skulle vi medverka på en konsert och den skulle börja kl. 17. På det här stället var det inte så noga. När klockan var slagen hade inte ens alla musiker kommit utan man började när alla var där. Och det här var en kyrka som man väntade sig att man skulle få möta. Här var hattarna, tamburinerna och responsen ifrån de som var där var helt otrolig! Det var också enormt hög volym! Efter ett tag var jag tvungen att smita ut och hämta lite papper och trycka in i öronen och hamnade då längst bak. Jag ville inte gå fram igen. För att se hur församlingen fungerade var helt fantastiskt! Jag ville inte bara sitta långt fram och vara i det – jag ville också se det. Så jag stannade kvar längst ned och det var helt fantastiskt!

Cynthia ledde sin kör och om du kollar på videon här ovan – spana in killen vid orgeln… Hur gammal kan han va? 11? 12? Han var i alla fall hur skön som helst och lirade med i varenda låt.

När kören har sjungit några sånger så lämnade hon över till sin man Marvin och han var så skön! Han fick sån feeling så han började dansa och Cynthia hängde på. Och helt plötsligt längs mittgången så kom det två herrar till som började dansa runt i fram. En upp på scenen och tog ett varv framför kören – samma man började även dansa med Olle som hängde på 🙂

Det var helt otroligt och jag är så himla glad att jag har varit med om det.

Även här sjöng jag Use me Lord och att ha sjungit den i den kyrka Cynthia tjänar i och dessutom då hon spelade till och även ledde kören – det var fantastiskt. Känns som att det är mycket superlativ här nu, men jag vet inte vilka andra ord jag ska använda. Cynthia är alltså den som har skrivit den sången…

Den support som hon gav och den frihet som hon gav när jag sjöng… Det är något som vi alla har att lära av. Jag kände mig totalt uppbackad och det gjorde mig helt lugn. Och församlingen sedan. De var minst lika fantastiska på den supporten. Det var verkligen som man tänker att en svart kyrka är. Med alla hattar, fina kläder och det här att de är så med i sångerna och det som sägs och det kommer att ta lång tid att smälta alla intryck.

Det var en grymt skön snubbe som pratade med mig efteråt. Han hade inte tänkt att komma dit och jag är inte helt på det klara med hur det kom sig att han kommit dit, men han ville bara tacka och tyckte att det var så bra. Hans kommentar till mitt solo ”You’ve got a lot of soul, honey!” – den kommer jag leva på länge 🙂

Som sista kvällen med gänget-happening så åkte vi – i alla fall de flesta, tillbaka till Hancock Building för att förhoppningsvis se lite mer av utsikten. Förra gången var det ju bara dimma…

Det var svårt att fånga den fantastiska utsikten med mobilens kamera men det var magnifikt att se det live. Däremot blev jag och Lena inte så sugna på att äta där uppe så vi tog hissen ned till Cheesecake factory igen. Så gott och så otroligt mysigt! Sedan tog vi en promenad tillbaka till hotellet och passade på att fota lite.

Jag kan också säga att när vi kom fram till hotellet – det var länge sedan jag var så glad! För jag hade så vansinnigt ont i mina fötter!!! Hade velat sätta ned dem i ett isbad i en kvart men jag tvättade bara av dem istället. Men som de värkte… Det känns av även idag så jag är glad att vi inte ska gå eller stå särskilt länge idag.

Så nu vet ni vad vi gjorde igår 🙂 Ber om ursäkt att jag inte skrev igår, men de här två inläggen har tagit mig nästan två timmar att skriva så då kanske ni förstår varför jag inte orkade igår.

Idag på morgonen har jag bara tagit det lugnt. Tog en promenad runt kvarteret men sedan har jag suttit här i lobbyn på hotellet och skrivit. Druckit en kopp kaffe och ätit lite skittles. Om en halvtimme avgår bussen till flygplatsen och det är då dags att starta den långa, långa flighten hem. Så nästa gång jag skriver – då är jag hemma igen.